oliviathestory

Ju längre förlossnignen kom desto mindre kände jag att EDA:n hjälpte och jag började att tvättas som en tok. Vi öppnade alla fönster i rummet för att få in lite frisk lugt och Krille fick stå med en bricka och fläkta på mig. Haha stackars Krille, dels att stå i samma läge och vifta timme in och timme ut och sen en arg flickvän som klagar på att han fläktar fel. Men värmen fick mig liksom att få panik så jag viste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, men de gånger Krille gjorde rätt med brickan hjälpte det i alla fall ;)

Vid 22:00 hade trycket nedåt blivit väldigt påtagligt, och jag hade då öppnat mig 8cm.. Jag tyckte att det var jobbigt för jag hittade inte alls något skönt sätt att ligga på. Isället fick jag sätta mig på knä i sängen lutandes mot ryggstödet och då kändes det lite bättre ett tag i alla fall. Värkarna hade avtagit lite så de fick öka det värkstimulerande droppet ytterligare. Mot ryggstödet lutar jag mig ett tag innan jag lägger mig ner igen på sidan med ena benet i benstöd och då får jag även smärtlindring som gör mig lugnare och värkarna känns inte lika jobbiga.

Där ligger jag i 50 minuter och väntarpå att jag ska öppna mig ytterligare så jag kan börja krysta, jag går upp på toaletten med hjälp av en underskötersna och Krille och när jag sitter där känner jag att trycket nedåt ökar och det känns som att det är pågång. Jag får då hjälp tillbaka till sägen och två barnmorksor tillkallas till rummet. Klockan 01.05 börjar jag krysta och som hjälp för att kunna ta i allt vad jag kan fick jag dra i ett draglakan som undersköterskan samtidigt stod och drog åt motsatt håll under värkarna. Samtdigt hänger en av barnmorskorna på min mage gör att hjälpa till ytterligare, även det värkstimulerande droppet höjs ytterligare. Sådär håller vi på i 20 minuter, då väljer de att tillkalla läkare som kan hjälpa till med sugklocka då mina värkar har försvagats och bara är 10 sekunder långa. Även barnläkare tillkallas till rummet, detta görs av rutin eftersom sugklocka ska användas.

Smärtan som uppstår när sugklockan sätts dit kan jag inte beskriva, det var det värsta jag varit med om. Men tack och lov att det finns såna hjälpmedel! 01:40 är sugklockan på plats och läkaren behöver bara dra två gånger innan bebis tittar ut och hon gjorde verkligen storartad entré när hon bajsade ner hela personalen.

Upp på magen fick jag en fullt frisk liten tjej med toppigt huvud (efter sugklockan). Så fort hon kom upp på min mage hade jag glömt all smäta och allt kändes så himla bra. Direkt när vi fick se henne såg vi att det var en liten Freja, Krille konstaterade även att hon hade en Hint näsa. Krille klippte navelsträngen och när moderkakan kom ut tittade han även på den. Jag kan säga att jag avstod, jag har sett en på bild och jag kände att jag klarade mig väldigt bra utan att se en igen. Jag fick lite bristningar och det var tydligen ovanligt lite för att ha använt sugklocka och det känns ju extra bra.

 

Det här var min förlossningsberättelse, när jag suttit här och skrivit känns det verkligen som igår och alla känslor kom tillbaka. Under förlossingenkände jag verkligen att det var det värsta jag gjort och att jag aldrig ville göra om det. Men så fort Freja kom upp på magen hade jag glömt allt och att det verkligen var värt all smärta jag gått igenom.

Idag har vi varit på läkarbesök på BVC, de kollade allt som de gjorde på bb och det såg bra ut. Det blev även vägning och mätning som vanligt, våran lilla tjej väger nu 4710gr och är 56,5cm lång 

När vi hade fått lite mat i magen gick vi upp till förlossingen. Vi fick komma in på ett rum direkt och barnmorskan kollade min binda igen för att se om det hade kommit mer vatten. Den här gången konstaterade hon att det var vattenavgång och att bebisen hade bajsat i vattnet. Eftersom bebisen kan vara stresspåverkad när de har bajsat i vattnet blev vi inskrivna på förlossingen och allt kändes så mycket mera verkligt.

Vi låg inne på ett undersökningsrum och värkarna tilltog allt mer och därför bad jag om smärtlindring, jag fick 2 alvedon  men do kunde jag lika gärna ha varit utan för de hjälpte inte i överhuvud taget. Så istället gick jag och tog en varm dusch då jag tyckte att värme hjälpte mot smärtan under graviditeten, helst hade jag velat bada men eftersom vattnet hade gått så fick jag inte göra det utan fick nöja mig med en dusch.

Efter ducshen gjordes ett nytt CTG, bebisen mådde bra och min värkar hade blivit tätare, 3 på 10 minuter. Jag hade nu öppnat mig lite men va fortfarande inte i aktivt förlossningsläge, utan jag fick fortsätta med mina varma dushar ett tag till. Värkarna blev allt mer smärtsamma och när de kom viste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen, mina tankar var ”om jag känner så här nu, hur kommer det då bli sen?!”

Vid 16:30 har en ny undersökning gjorts, värkarna var fortfarande 3 på 10 minuter men nu hade livmoderhalstappen utplånats och de konstataerade att jag var i aktiv förlossningsfas. Eftersom jag uppfyllde alla kriterier så blev vi förflyttade till själva förlossningssalen. Där sattes ett CTG som skulle sitta kvar så dom hade koll på både bebisen och mig.

Värkarna hade nu blivit krafigare och barnmorskan och jag diskuterade om de skulle sätta EDA (ryggbedövning). Jag var lite tveksam eftersom jag tyckte att det värkade obehagligt med en slang i ryggen, men efter att barnmorksan hade sagt fördelarna med det kändes det ganska självklart med att ta EDA. Medan vi väntade på att läkaren skulle komma och lägga bedövningen prövade jag lustgasten och jag kan säga att det var inte alls något för mig. Så den användes inte alls under förlossingen.
Vid 17:30 var EDA:n lagd ochdet dröjde inte alls länge föräns jag käde att det hjälpte.

Värkar som jag tidigare tyckt var jobbiga och som jag tjöt utav kände jag inte av alls längre. Jag kunde vara uppe och röra på mig utan att vika mig dubbel när värkarna kom.

Trots att jag var lite emot och tveksam till EDA:n först så ångrar jag inte alls att jag tog den. Jag vet faktiskt inte hur jag hade orkat mig igenom hela förlossningen annars. Nackdelen med just EDA:n är att värkarna kan stanna av så därför fick jag värkstimulerande så förlossningen skulle fortsätta framåt.

Barnmorskan sa åt mig att varva mellan att ligga och stå, därför fick jag in ett gåbord som jag kunde ha som stöd. Men bebisen i magen gillade inte riktigt att jag var uppe och rörde på mig då hens hjärtslag ökade. Så istället fick jag in en pall som jag kunde sitta på och använda mig av tyngskraften så att förlossningen skulle fortsätta att gå framåt.