oliviathestory

När vi hade fått lite mat i magen gick vi upp till förlossingen. Vi fick komma in på ett rum direkt och barnmorskan kollade min binda igen för att se om det hade kommit mer vatten. Den här gången konstaterade hon att det var vattenavgång och att bebisen hade bajsat i vattnet. Eftersom bebisen kan vara stresspåverkad när de har bajsat i vattnet blev vi inskrivna på förlossingen och allt kändes så mycket mera verkligt.

Vi låg inne på ett undersökningsrum och värkarna tilltog allt mer och därför bad jag om smärtlindring, jag fick 2 alvedon  men do kunde jag lika gärna ha varit utan för de hjälpte inte i överhuvud taget. Så istället gick jag och tog en varm dusch då jag tyckte att värme hjälpte mot smärtan under graviditeten, helst hade jag velat bada men eftersom vattnet hade gått så fick jag inte göra det utan fick nöja mig med en dusch.

Efter ducshen gjordes ett nytt CTG, bebisen mådde bra och min värkar hade blivit tätare, 3 på 10 minuter. Jag hade nu öppnat mig lite men va fortfarande inte i aktivt förlossningsläge, utan jag fick fortsätta med mina varma dushar ett tag till. Värkarna blev allt mer smärtsamma och när de kom viste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen, mina tankar var ”om jag känner så här nu, hur kommer det då bli sen?!”

Vid 16:30 har en ny undersökning gjorts, värkarna var fortfarande 3 på 10 minuter men nu hade livmoderhalstappen utplånats och de konstataerade att jag var i aktiv förlossningsfas. Eftersom jag uppfyllde alla kriterier så blev vi förflyttade till själva förlossningssalen. Där sattes ett CTG som skulle sitta kvar så dom hade koll på både bebisen och mig.

Värkarna hade nu blivit krafigare och barnmorskan och jag diskuterade om de skulle sätta EDA (ryggbedövning). Jag var lite tveksam eftersom jag tyckte att det värkade obehagligt med en slang i ryggen, men efter att barnmorksan hade sagt fördelarna med det kändes det ganska självklart med att ta EDA. Medan vi väntade på att läkaren skulle komma och lägga bedövningen prövade jag lustgasten och jag kan säga att det var inte alls något för mig. Så den användes inte alls under förlossingen.
Vid 17:30 var EDA:n lagd ochdet dröjde inte alls länge föräns jag käde att det hjälpte.

Värkar som jag tidigare tyckt var jobbiga och som jag tjöt utav kände jag inte av alls längre. Jag kunde vara uppe och röra på mig utan att vika mig dubbel när värkarna kom.

Trots att jag var lite emot och tveksam till EDA:n först så ångrar jag inte alls att jag tog den. Jag vet faktiskt inte hur jag hade orkat mig igenom hela förlossningen annars. Nackdelen med just EDA:n är att värkarna kan stanna av så därför fick jag värkstimulerande så förlossningen skulle fortsätta framåt.

Barnmorskan sa åt mig att varva mellan att ligga och stå, därför fick jag in ett gåbord som jag kunde ha som stöd. Men bebisen i magen gillade inte riktigt att jag var uppe och rörde på mig då hens hjärtslag ökade. Så istället fick jag in en pall som jag kunde sitta på och använda mig av tyngskraften så att förlossningen skulle fortsätta att gå framåt.